Monroes liv

Okej, nu är det så att jag ligger i soffan mitt på blanka dan.
Mitt i veckan. Febern pyr i mig. Småkokar lite. Trött som få är jag.

Jag avskyr att vara hemma. Blir uttråkad och det känns inte bra helt enkelt.
Alltid när jag måste vara hemma för att jag är sjuk, så får jag smått ångest.
Känner mig dum, som att jag gör nåt man inte får.
Det är ganska sjukt att känna så, fröken duktig är mitt namn.
På gott och ont. ibland till det positiva. Men oftast det negativa.
Mitt alter ego "fröken duktig" har skapat mig mycket jobbigt här i livet.

Framförallt har det alltid skapat sjukt stora föreställningar i livet.
Jag föreställer mig hur allt ska bli. Allt från fester till julafton till resten av mitt liv.
Det som är att jag bygger upp stora föreställningar som är omöjliga
att leva upp till för andra och för mig själv.
Jag försöker jobba med det här hela tiden. För besvikelsen blir alltid så stor.



Mitt mål är att leva för dagen, inte bygga upp stora föreställningar.
Jag tror och vet att jag inte är ensam om detta.
Det är typ en folksjukdom. "Fröken - duktig syndromet".

Men, men. Nog om det. Nu ska jag krypa ner i sängen.
För det får man. När man är sjuk.