Monroes liv

Just nu känns det allmänt pissigt.
Jag har gått runt med en rejäl förskylning
med nya symptom varje vecka i snart 6 veckor.

Just nu känns det som att jag pausar mitt liv.
Så fort det känns som att jag håller på att bli frisk
vaknar jag dagen efter med nåt nytt.
Varje gång jag funderar på att besöka läkare så mår
jag bättre. Sen kommer helgen, och jag blir hängig igen.

Kommer nu ihåg varför jag hatar höst och vinter så jävligt.
Alla dessa jävla sjukdomar ploppar upp som blommorna gör på sommaren.
Dom finns överallt. Med mitt kassa immunförsvar så åker jag på alltihop.

Sådärja, nu har jag tyckt synd om mig själv en stund.

Förlåt för det.