Monroes liv

Lördagen var underbar.
Härliga människor som man träffade igen.
Skrattade otroligt mycket.
Så som jag skrattade innan allt som hänt.

Malin i nian var en glad person som skrattade hjärtligt.
Skrattade mest hela tiden. Skojade med allt och alla.
Trodde det bästa om alla, ja man kan nästan kalla henne godtrogen.

Malin som vuxen är lite mer allvarsam.
Håller tillbaka för alla förutom mina absolut närmaste.

Men för en kväll gick jag i nian igen, och det var underbart.
Nostalgi när det är som bäst.

Tyvärr blev det inte så mycket foton.
Typiskt, jag som hade med kameran.
Ville fota denna underbara kväll.
Men i fyllan och lyckan glömdes kameran bort.
Det kanske är lika bra, för mina minnen finns i hjärtat.
Där dom hör hemma.

Jag var så lycklig, så lycklig.



Alla underbara, den här är till er!