Monroes liv

Alltid när jag mår dåligt, som jag gjort den här veckan
så gömmer jag mig. Jag går till jobbet, sen hem,
kryper ner i sängen och gör inte så mycket annat.

Jag åker även hem. Till mamma o pappa.
Där mår jag bra. Ångesten är inte lika påfrestande.
Den är mildare här hemma.

Vet att man inte ska gömma sig. Men jag är sån.
Älskar mina vänner. Men jag älskar inte mig själv
sånna här veckor. Jag orkar bara hålla fasaden uppe
på jobbet. På kvällen brakar allt samman.

Jag vet att mina vänner inte skulle bry sig. Men jag bryr mig.