Monroes liv

Nu mina vänner är bilderna räddade.
Pappsen fixade och trixade med en kabel.
Vips så var alla bilder från gamla på nya.
Lättad som fan.

Igår var det toppen. Förutom en sak.
Såg knappt första halvan av föreställningen.
Satt nån mupp med värsta håret framför mig.
Han satt inte still utan han hade nån känsla
av vart jag lutat mig och så var håret där.

Var riktigt sugen på att luta mig fram och
fråga om han behövde nr till en frisör.
Men riktigt så elak kan jag inte vara.
Så jag satt där med surrande hjärna
(den gör så när jag är arg, men inte reagerar)
och suckade.

Men min underbara M som är längre än mig bytte
plats med mig under pausen och jag såg resten.

I-landsproblem, jag vet. Men jävligt irriterande.