Monroes liv

Kommer ni ihåg när man var yngre. Hur kärlek var då?
Man kärade ner sig i någon. Helst den populäraste killen
i skolan som alla andra var kära i. Man trodde att han var
hela världen. Man levde för en blick från honom. Ett leende.

Kill i magen hela tiden. Man klädde upp sig för den här killen.
Olycklig kärlek stod på agendan varje dag. Man suktade och
längtade. Trånade och grät.

Men kommer ni ihåg när man fick killen man kärat ner sig i?
Han är min. Fjortiskärlek är härlig. Man träffades och var alltid
så otroligt nervös innan. Aldrig avslappnad. Man kunde hångla
i timmar. Bara hångla. Sex var inte riktigt aktuellt ännu.
Kill i magen. Suktande och trånande även här. Men man var
ganska lycklig. Tills det tog slut efter några veckor. För det
gjorde det alltid. Hade man otur gick man i samma klass som killen.

Men nu då? Den eviga tryggheten. Det ytliga kill i magen har utvecklats
till något djupare. Man är kär, man älskar. Där M är, där är mitt hem.
Med honom är allt möjligt. Han är älskad, och jag är älskad.