Ett steg

Jag är hopplös när det gäller träning.
För varje steg fram emot drömkroppen jag tar,
så tar jag två steg bakåt.

Alltså ett steg fram, två steg bak.

Som idag. Var o tränade stenhårt igår.
Första gången på flera veckor. Har tagit
promenader, men igår körde jag ett pass.
Idag har jag världens träningsvärk. Är stolt
över min insatts hela dagen. Men när blodsockret
faller på eftermiddan så försvinner allt sunt förnuft.
Jag o M springer in på McDonalds och köper ett meal.

Nu mår jag dåligt. Både fysiskt och psykiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback